onsdag 30 september 2009

Till min älskade familj


Jag fick en tankeställare idag. Fatou skriver om hur viktigt det faktiskt är att uppskatta människor för det de är, inte det de gör.

Detta är inget nytt ens för mig, det är inte det jag menar. Däremot så vet jag med mig att jag kan vara kass på det emellanåt. Konstigt nog mot mina närmaste, det är lättare mot någon som är lite mer på avstånd. Jag brukar ge komplimanger till t ex jobbarkompisar, affärsbiträden och andra, jag säger om jag tycker någon gör nåt bra, visar att jag uppskattar dem för att de finns.

Men hemma... och till resten av familjen. Vad gör jag? Suckar, stönar och stånkar över det som inte är bra. Hur litet det än är i förhållande till det som faktiskt är bra, eller åtminstone OK. Jag är kanonbra på att lyfta fram negativa saker. Hatar mig själv när jag gör det. Riktigt hatar.

Ändå händer det alltför ofta.

Jag vill verkligen jobba bort detta. Jag vill att de ska känna att jag älskar dem över allt annat och precis som de är. Nu ska jag lägga till det i mitt träningsprogram, det blir en utmaning. Varje gång jag är på väg att slänga ur mig nåt negativt ska jag svälja och räkna efter. Tänka på allt det som är fint och positivt. För det är det som väger över.

Jag har en underbar, härlig familj. Ni är bäst och jag är tacksam för att ni står ut med mig.

4 kommentarer:

  1. Det där känner jag igen, överallt annars så kan jag berömma folk, men hemma, förvandlas jag till en Sat-Mara, måste rycka upp mig. /Maran

    SvaraRadera
  2. Nästan lite läskigt ibland....här sitter vi med nåra kilometers mellanrum i skogen...jag avslutar min blogg som idag blev just om familj o kärlek - tittar in i din o ser vad du skrivit!
    JAG tror att du är bra på sånt iaf! En sån liten enkel sak som din hand på min den där dan utanför hemköp när jag hade sån hemsk migrän...Sånt värmer!! Massor av kramar!!!!

    SvaraRadera
  3. Ingen är perfekt och jag tror att vi alla brister på de här sakerna every now and then! Man vet vad som är rätt och viktigt, men det är lätt att glömma i all vardagsstress...! Men visst är det bra att bli påmind, man kan ju alltid bli bättre! Kram!

    SvaraRadera
  4. Det där är ett livslångt arbete, jag tror vi människor generellt har närmre till det negativa och världsliga, precis som vi mest minns taskiga saker folk sagt om en och inte alla komplimanger!

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails