söndag 18 april 2010

Jag visste det!

Nu skrapar vi upp smulorna och återanvänder ordspråket "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete"

Gammal bloggtext från Skillingaryd.nu 2006:
I vår familj – ni vet den som inte är alldeles normal (=vanlig) – har vi hittills haft flyt vad gäller allergier. Inget av barnen har visat upp några symptom som skulle kunna tyda på överkänslighet. Vad jag har förstått är det mer regel än undantag att någon eller några i varje familj lider av någon slags allergi. Det är husdjur, gluten, damm, laktos eller något annat som ställer till med besvär. Jag är verkligen tacksam för att vi sluppit! Peppar, peppar... Vi behöver aldrig tänka på vad maten innehåller utan alla äter det som finns. OK, vi tittar väl på fett- och sockerhalt, men inte lusläser vi innehållsförteckningen, inte.  (Uppdatering 1; nu läser jag relativt noga för att slippa kolhydrater och E-ämnen...)

Det är svårt att föreställa sig vilket handikapp det är att inte kunna äta vad som helst eller vistas på platser där man utsätts för risken att till exempel träffa på en katt eller hund. Det är ju en form av frihetsberövande eller åtminstone inskränkning av rörelsefriheten eller hur? Att alltid vara tvungen att planera och tänka efter en extra gång för att inte bli sjuk. Ta med mediciner utifall att... Eller dagligen ta något för att må drägligt. Besvär som jag är tacksam för att slippa. Det är i och för sig många saker som ställer till besvär, men nu var det allergi jag funderade på.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta var att en av våra katter, den mest håriga, låg uthälld i kökssoffan när vi hade hantverkare hemma senast. Tänk nu om han (för det var en han denna gången) hade varit allergisk, då hade han fått en ordentlig attack. Hennes hår finns överallt, hon fäller jämt och ständigt, så det hade inte kunnat undvikas att han hade kommit i kontakt med det. Klarar man att ha ett sån't yrke om man är husdjursallergiker? Man vet ju inte vad som gömmer sig bakom dörren till de hem man ska besöka.

Det måste finnas hur många yrken som helst som en allergiker har svårt att utöva utan risk att utsättas för "irritationsmoment". Hår från husdjur, parfymer och liknande är svårt att värja sig från, de finns omkring och på oss. Vi transporterar runt livsfarligt stoff utan att vara medvetna om det! Vad jag ville komma till? Ja, att jag är glad att vi är förskonade från detta. Överhuvudtaget har våra barn inte varit mycket sjuka. De fem tillsammans har en sjukfrånvaro som jag vet att ETT barn kan komma upp i på ett år och då är det alltså uträknat på de snart femton år (Uppdatering 2; snart 19 år...) som gått sedan den förste såg dagens ljus. Vi kanske är allergiska mot allergier? Eller bara lyckligt lottade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails