onsdag 21 november 2012

Musproblem

Av någon konstig anledning tycker mina barn (och flera andra) att det är JÄTTEroligt att snacka mus med mig. Eller visa upp. Eller kasta efter mig. Eller nåt annat "skojigt" med mus inblandat.

Senast idag fick jag ett MMS med en bild... Texten löd "Kolla din bästa vän i köket" Mitt svar var typ "Asssssssssjiutexnvudvubgkkäääää!!!!"

Mus som gjort sitt

Ser ni vad stor den är (vid senare nämre undersökning säkert ca 5 cm lång svansen inräknad...)? Gudskelov var det inte på golvet den befann sig, utan uppe på ett skåp. Hade den gjort det så hade det blivit kalabalik! Inte bara för att de fyra katterna skulle ha tävlat om hans gunst utan för att jag hade skrikit så det hörts till Bender. Lovar!

Redan när bilden anlände bestämde jag mig. Jag ska ta hand om den när jag kommer hem. Tufft, va? Ja, om man vet hur skraj jag är i det läget så. Skittufft.

Jag klampade in - extra hårt ifall det skulle finnas muskompisar i närheten - med dojorna på. Grabbade tag i en stol, klättrade upp och kikade över kanten. Rysningarna vandrade upp och ner för ryggraden.
Jag tog tag i fällan och höll den på armlängds avstånd (tur jag har så långa armar). Småsprang ut med en nyfiken katt i hasorna. Skogen är ju bara 3 meter bort som tur är. Ville inte att katten skulle ta musen och bära in den igen så jag bestämde mig för att kasta iväg musakraken. Öppnade fällan och svingade iväg den mot skogen. "Aaaaaa...!!!"

Ja, jag skrek och sprang in med rasande fart... Livrädd. För en död liten mus som låg i skogen. Men jag gjorde det!

Och den fick en snabb död istället för att jagas och ätas. Så det så.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails