Denna veckan är en av dessa ”någotärpågånghelatiden”-veckor. Trots det har det hunnits med 2 träningspass. Igår kändes det att jag är på god väg att friskförklara mig själv Körde rygg och biceps och tog verkligen i. För att jag hade mer energi – trots lätt hungersnöd – och för att jag bestämde mig. Det senare där är viktigast av allt!
Jag har klagat (eller åtminstone nämnt…) ett tag att jag ligger så där lite mittemellan. Ingen vikt är lagom.. Det är i maskinerna, alltså. När jag lägger på ett snäpp tyngre så kan jag inte utföra övningarna så rent som jag vill. Så där så det verkligen tar på rätt sätt. Det lätta alternativet känns mesigt. Varför kan inte just jag vara så där lite ”lagom” ett tag innan det är dags att slänga på ordentligt? Jag menar, det står ju L A G O M över hela mig, eller hur?
Får helt enkelt bita i det sura äpplet (rent bildligt då eftersom jag inte vill ha i mig fruktsockret…) och köra det mesiga ett tag och fläska på med fler repetitioner tills det är dags att flytta upp. Och ja, jag veeeet att det kommer fler såna platåer.
Båda kvällarnas armträning sitter som Karl Alfred-klubbor, rent känslomässigt. Trött, lite stel – och hård!
Ikväll kan det lätt köra ihop sig lite. En dotter som tränar fotboll 16.30-17.30, den andra 19.00-20.00. Jag vill gärna bli hämtad hem från tåget och så kanske träna lite på egen hand? Hmmm…
Får väl helt enkelt leva och se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!