torsdag 27 november 2014

Och huvet ekar tomt? Tommare än vanligt, vill säga?

Eller som jag egentligen vill skriva - huvudet. Gammeldags? Jomenvisst, när det gäller språkliga saker kan det nog vara så. Har t ex väldans svårt att skriva "dom" istället för de eller dem.
Tommare... Kan man ens säga så? Om något är tomt så är det väl tomt. Kan det bli mer tomt än så?

Vet inte svaret på det, rent filosofiskt, men vad jag däremot vet är att jag har någon slags tomhetssymptom denna veckan. Kan säkerligen med lätthet benämnas glömska. Rutinslav är vad jag är. Åtminstone på morgnarna.

Började i måndags kväll när jag hade packat träningsväskan, en svag känsla av att det gick alldeles för smidigt. Jodå, det uppdagades efter tisdagsmorgonens gympass. Ingen handduk. Såg framför mig hur jag skulle badda mig med papper från toaletten och beslöt mig för att skippa hårtvätt (hade som tur var en good-hair-day) och köra raggardusch. Men... jag hade haft med mig en svettavtorkare i form av en 30x40 cm "stor" handduk. Den fick agera torkverktyg. Allting går :-)


Igår fick jag med mig allt och behövde inte improvisera efter mitt böjpass. Så kom dagen idag. Jag hade förberett extra mycket mat eftersom det blir senare hemkomst idag (utvecklingssamtal med en av döttrarna på hemvägen) och jag vet också hur hungrig jag blir efter ett pass marklyft. Visst ser det bra ut?


Allt stod - som vanligt - klart och packat i kylen, bara att plocka med sig på morgonen. En tomhetskänsla smög sig på när jag plockade med mig packningen i hallen men jag avfärdade den med att det var handväskan - som låg i träningsväskan - som fattades.

Jag drog iväg i bilen och landade på gymmet, fokuserad på att köra marklyft. Kvart över fem på morgonen krävs det lite extra fokus, om man säger så :-)
Det var tyst i lokalen, ingen musik på alls. Vi som var där kunde lätt höra varandras stönande och stånkande, åtminstone vi som kör utan headset. Mitt i ett av de sista, tunga, seten så blixtrade det förbi en bild. Maten! Mitt "Helvete!!!" hördes nog, om jag säger så.

Positivt tänkande nu då...
Jag har bestämt att ta bilen ända till Jönköping eftersom det är andra saker planerade innan jag får åka hem. OK, jag får ta den smällen. Det är alldeles för mycket mat för att låta bli att åka hem och hämta. Vad är väl 2 mil extra då?

Frågan är vad som gjorde att jag glömde den? Vad gjorde jag annorlunda idag? Minns inte. Hade ju varit bra om jag vetat det så det inte händer igen. Fast nästa gång är det nog varken mat eller handduk, än så länge är hunden inte tillräckligt gammal för att inte kunna lära sig att sitta :-)





 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails